Amerikanska forskare sågar Villaägarnas påståenden om elektroosmos.

Så kallad elektroosmotisk pulsteknik (EOP) är sedan länge en internationellt vedertagen metod för att hindra uppstigande markfukt att tränga in i porösa (kapillära) material som t.ex betong. Tekniken är vetenskapligt verifierad i en mängd olika tester, både i laboratoriemiljö och i fält. De kanske mest ingående är utförda avU.S. Army Corps of Engineers, som ansvarar för underhållet av samtliga militära och federala byggnader i USA, från ammunitionsförråd och personalbostäder till  Federal Reserve i Washington D.C. och Vita Huset. Som en bekräftelse på forskningens nivå belönades man 2011 med den prestigefulla utmärkelsen IEEE Division New Electrochemical Technology Award från The Electrochemical Society, ett sällskap som räknar ett antal Nobelpristagare som medlemmar, t.ex. 2014 års pristagare i fysik Isamo Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura. Trots detta och trots 10.000-tals installationer runt om i världen framhärdar Villaägarnas Riksförbund att tekniken inte fungerar. Inte under några som helst omständigheter. I samband med detta avfärdar man ovannämnda forskning som oseriös och ovederhäftigt.

Vi har konfronterat en av de främsta forskarna vid U.S. Army ERDC-CERL, Michael K. McInerney, P.E.(klicka på namnet så kan du ta del av hans imponerande meritförteckning) med Villaägarnas påståenden och härunder kan du läsa hans svar. (Du finner hans orginalsvar på engelska i slutet av detta inlägg.)

Villaägarna första invändning att resultaten från fälttesterna är utan värde eftersom man inte kontrollerade andra faktorer som kunde påverka resultaten, t.ex. regn, temperatur och ventilation.

Michael K. McInerney svarar att det inte var nödvändigt att kontrollera dessa faktorer så länge som vi mätte dessa och tog med deras effekter i beräkningen. Dessutom genomfördes kontrollerade laboratorietester för att verifiera teorin om EOP-tekniken och hur den fungerar.

Villaägarna andra invändning är att resultaten från fälttesterna berodde på reparation av sprickor.

 Michael K. McInerney svarar att detta är en vanligt förekommande missuppfattning. I vissa fall räcker det med att laga sprickor, det beror på hur vattnet/fukten transporteras genom betongen. Om det endast transporteras genom sprickor (och utan förekomsten av hydrauliskt tryck) så räcker det med att reparera sprickorna. Men om vattnet/fukten transporteras genom porerna i betongen och det förekommer ett hydrauliskt tryck (d.v.s. kapillärt uppstigande markfukt) så är EOP-tekniken det enda sättet att stoppa det.

Villaägarnas tredje invändning är att resultaten från laboratorietesterna inte är giltiga eftersom man använde "dopat" vatten (d.v.s. vatten med en högre salthalt än "vanligt" vatten) och att detta resulterar i en betydligt högre flödeskapacitet än under normala betingelser.

Michael K. McInerney svarar att vi använde "dopat" vatten för att öka flödeskapaciteten (och därmed förkorta testperioden).  Vi använde standardiserade kemikalier i den mängd som föreskrivs av ASTM (American Society for Testing and Materials) för tester av elektroosmos. Vi genomförde dessutom flera tester där vi använde "vanligt" vatten för att verifiera EOP. (Denna fråga retade upp mig. Det är uppenbart att de [Villaägarnas Riksförbund] varken har läst eller förstått beskrivningen av den elektroosmotiska processen, i synnerhet när det gäller den roll som joner och katjoner spelar. Sannolikt vill de inte förstå. Jag rekommenderar dem att läsa Tikhomolovas bok [Tikhomolova, K.P., Electro-Osmosis (Ellis Horwood Ltd., Chichester, West Sussex, England, 1993] som innehåller många publicerade referenser om electroosmos.)

----------------------------------------------------------------------------------------------------- 

Here are some brief answers to your previous questions.

a.) The first is that the pilot test is without merit because you didn’t control other factors that could have influence on the result, such as rain, temperature and ventilation.

 We don't have to control them, just measure them and take their effects into account. We did the controlled laboratory tests to verify the theory and performance of EOP.
   
b.) The second is that the pilot test result is due to the repair of cracks.

 This is a common misconception. In some situations crack repair is sufficient, it depends on how the water/moisture is traveling through the concrete. If it's just  traveling through the cracks (and there is no hydraulic pressure) then crack repair will be enough. But if it's traveling through the concrete pores and there's hydraulic pressure then EOP is the ONLY way to stop it.   
   
c.) The third is that the lab test results are not valid because of the use of doped water, and that this has a much higher flow capacity than under normal circumstances.

 In the laboratory the water was doped to increase the conductivity. We used standard chemicals and amounts prescribed by ASTM for electroosmotic tests. We did several fields tests which used "natural" water to verify EOP. (This question really ticked me off. They obviously did not read, nor understand, the description of the electroosmotic process, specifically the role of the ions and cations. And they probably do not want to. The book by Tikhomolova is an excellent reference.)

 I don't know what else I can do to assist you in fighting the nay-sayers. It seems like no matter what documentation you present they are going to find some reason to dismiss it. [By the way, you should pick up the book by Tikhomolova, K.P., Electro-Osmosis (Ellis Horwood Ltd., Chichester, West Sussex, England, 1993) it contains many published references on electroosmosis.]
 

Amerikanska forskare sågar Villaägarnas påståenden om elektroosmos.

Så kallad elektroosmotisk pulsteknik (EOP) är sedan länge en internationellt vedertagen metod för att hindra uppstigande markfukt att tränga in i porösa (kapillära) material som t.ex betong. Tekniken är vetenskapligt verifierad i en mängd olika tester, både i laboratoriemiljö och i fält. De kanske mest ingående är utförda avU.S. Army Corps of Engineers, som ansvarar för underhållet av samtliga militära och federala byggnader i USA, från ammunitionsförråd och personalbostäder till  Federal Reserve i Washington D.C. och Vita Huset. Som en bekräftelse på forskningens nivå belönades man 2011 med den prestigefulla utmärkelsen IEEE Division New Electrochemical Technology Award från The Electrochemical Society, ett sällskap som räknar ett antal Nobelpristagare som medlemmar, t.ex. 2014 års pristagare i fysik Isamo Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura. Trots detta och trots 10.000-tals installationer runt om i världen framhärdar Villaägarnas Riksförbund att tekniken inte fungerar. Inte under några som helst omständigheter. I samband med detta avfärdar man ovannämnda forskning som oseriös och ovederhäftigt.

Vi har konfronterat en av de främsta forskarna vid U.S. Army ERDC-CERL, Michael K. McInerney, P.E.(klicka på namnet så kan du ta del av hans imponerande meritförteckning) med Villaägarnas påståenden och härunder kan du läsa hans svar. (Du finner hans orginalsvar på engelska i slutet av detta inlägg.)

Villaägarna första invändning att resultaten från fälttesterna är utan värde eftersom man inte kontrollerade andra faktorer som kunde påverka resultaten, t.ex. regn, temperatur och ventilation.

Michael K. McInerney svarar att det inte var nödvändigt att kontrollera dessa faktorer så länge som vi mätte dessa och tog med deras effekter i beräkningen. Dessutom genomfördes kontrollerade laboratorietester för att verifiera teorin om EOP-tekniken och hur den fungerar.

Villaägarna andra invändning är att resultaten från fälttesterna berodde på reparation av sprickor.

 Michael K. McInerney svarar att detta är en vanligt förekommande missuppfattning. I vissa fall räcker det med att laga sprickor, det beror på hur vattnet/fukten transporteras genom betongen. Om det endast transporteras genom sprickor (och utan förekomsten av hydrauliskt tryck) så räcker det med att reparera sprickorna. Men om vattnet/fukten transporteras genom porerna i betongen och det förekommer ett hydrauliskt tryck (d.v.s. kapillärt uppstigande markfukt) så är EOP-tekniken det enda sättet att stoppa det.

Villaägarnas tredje invändning är att resultaten från laboratorietesterna inte är giltiga eftersom man använde "dopat" vatten (d.v.s. vatten med en högre salthalt än "vanligt" vatten) och att detta resulterar i en betydligt högre flödeskapacitet än under normala betingelser.

Michael K. McInerney svarar att vi använde "dopat" vatten för att öka flödeskapaciteten (och därmed förkorta testperioden).  Vi använde standardiserade kemikalier i den mängd som föreskrivs av ASTM (American Society for Testing and Materials) för tester av elektroosmos. Vi genomförde dessutom flera tester där vi använde "vanligt" vatten för att verifiera EOP. (Denna fråga retade upp mig. Det är uppenbart att de [Villaägarnas Riksförbund] varken har läst eller förstått beskrivningen av den elektroosmotiska processen, i synnerhet när det gäller den roll som joner och katjoner spelar. Sannolikt vill de inte förstå. Jag rekommenderar dem att läsa Tikhomolovas bok [Tikhomolova, K.P., Electro-Osmosis (Ellis Horwood Ltd., Chichester, West Sussex, England, 1993] som innehåller många publicerade referenser om electroosmos.)

----------------------------------------------------------------------------------------------------- 

Here are some brief answers to your previous questions.

a.) The first is that the pilot test is without merit because you didn’t control other factors that could have influence on the result, such as rain, temperature and ventilation.

 We don't have to control them, just measure them and take their effects into account. We did the controlled laboratory tests to verify the theory and performance of EOP.
   
b.) The second is that the pilot test result is due to the repair of cracks.

 This is a common misconception. In some situations crack repair is sufficient, it depends on how the water/moisture is traveling through the concrete. If it's just  traveling through the cracks (and there is no hydraulic pressure) then crack repair will be enough. But if it's traveling through the concrete pores and there's hydraulic pressure then EOP is the ONLY way to stop it.   
   
c.) The third is that the lab test results are not valid because of the use of doped water, and that this has a much higher flow capacity than under normal circumstances.

 In the laboratory the water was doped to increase the conductivity. We used standard chemicals and amounts prescribed by ASTM for electroosmotic tests. We did several fields tests which used "natural" water to verify EOP. (This question really ticked me off. They obviously did not read, nor understand, the description of the electroosmotic process, specifically the role of the ions and cations. And they probably do not want to. The book by Tikhomolova is an excellent reference.)

 I don't know what else I can do to assist you in fighting the nay-sayers. It seems like no matter what documentation you present they are going to find some reason to dismiss it. [By the way, you should pick up the book by Tikhomolova, K.P., Electro-Osmosis (Ellis Horwood Ltd., Chichester, West Sussex, England, 1993) it contains many published references on electroosmosis.]
 

Lögn, förbannad lögn och Villaägarnas Riksförbund.

Först Kommunal, sedan FIFA och nu Villaägarnas Riksförbund.

Villaägarnas Riksförbund verkar tro att lögn blir sanning bara man upprepar den tillräckligt ofta. I senaste numret av deras medlemstidning Villaägaren upprepar man en historia som de kokat ihop och som publicerades på deras hemsida för snart två månader sedan. Den var osann då och den är lika osann idag.

Historien handlar om husägaren Sara Noori som är missnöjd med vårt system trots att den fuktmätning som gjordes visar att systemet fungerade som utlovat. Däremot kvarstod ett problem med kondens i två utrymmen (som inte kan lösas med elektroosmos) vilket vår montör upplyste henne om. Trots detta vidtog hon inga åtgärder utan valde i stället att anmäla Arid till Allmänna Reklamationsnämnden, ARN, som tillbakavisade hennes yrkande och friade Arid.

Det är ju förståeligt om Sara Noori inte vet skillnaden mellan kapillär fukt och kondens men man kan ju tycka att Villaägarnas så kallade experter borde hålla reda på detta. I stället inger man Sara Noori falska förhoppningar, utnyttjar hennes okunskap om hur ARN och det svenska rättsväsendet fungerar och lägger ord i hennes mun. Likaså har Villaägarna gjort Sara Noori en stor otjänst genom att övertala henne att montera ner systemet.

Vem är det egentligen som ljuger?

I artikeln påstås att ”hade Sara haft en egen fuktmätning, hade utgången (hos ARN) blivit den motsatta”, hur man nu kan vara så säkra på det?! Lite längre ner i samma artikel påstår Sara att ”Vi tog hit ett annat bolag än Arid, som mätte och kunde konstatera att fukten är kvar i väggarna.” Uppenbarligen är det något som inte stämmer; antingen har man en egen fuktmätning eller inte. Och har man verkligen genomfört en egen fuktmätning borde det rimligen finnas dokumentation som styrker detta men någon sådant har aldrig presenterats, varken i anmälan till ARN eller i artikeln.

I artikeln påstår Sara Noori även att vi har fuskat med kontrollmätningen eftersom hon och hennes man inte befann sig i Sverige den 27 juni 2015 då mätningen genomfördes. Sanningen är den att hon uppdrog till en inneboende att släppa in vår montör och att denna inneboende dessutom var med under hela tiden mätningen gjordes. Eftersom varken Sara Noori eller hennes make var närvarande, var det bara vår montör som skrev under protokollet. Kontrollmätningen gick alltså till på det sätt som Sara Noori själv föreslog. Allt annat är lögn och förbannad dikt.

Slutligen vill vi än en gång bemöta Sara Nooris påstående om att vår montör skulle ha begärt ”svart betalning” för att montera en fläkt. Detta är inget annat än rent förtal. Sanningen är den att det var Sara Noori som ville få jobbet gjort utan kvitto, vilket vår montör bestämt avvisade. Dessutom upplyste han henne om att det med tanke på missat ROT-avdrag inte var en särskilt bra affär.

Varför är Villaägarna rabiata motståndare till ny teknik?

Det är naturligtvis beklagligt att Sara Noori på grund av språkförbistring eller ren okunskap upplever att systemet inte fungerar som utlovat, trots att den mätning som gjorts visar på motsatsen. Än värre är att Villaägarnas Riksförbund utnyttjar henne för sina egna dunkla syften. Villaägarnas Riksförbund är inte det minsta intresserade av sanningen, vad som är bäst för deras medlemmar eller om Sara Noori får en torr källare eller inte. Det enda de är intresserade av är att stoppa all ny teknik som utmanar traditionella dräneringsmetoder med cellplast, isolerskivor och dräneringsrör av PVC. Frågan är vad Villaägarna tjänar på detta?

P.S. Sara Noori är den enda av över 500 svenska kunder som har anmält Arid till Allmänna Reklamationsnämnden. Ingen annan. Ingen har heller anmält oss till Marknadsdomstolen.  Har du själv råkat illa ut av Villaägarna eller vill stödja vår kamp – gilla oss på Facebook. D.S.

illaägarna spelar ut sina bästa kort.

I en kommentar på sin hemsida redovisar Villaägarnas Riksförbund äntligen de forskare och den forskning som stödjer deras påstående om att dränering med elektroosmos inte fungerar. På detta har de satsat sin heder och samvete. Eller gått "all in" som det kallas i pokerkretsar. Låt oss syna deras hand.

Kort nr 1:

Villaägarna har läst en artikel i den danska tidningen Bedre Hjem där två danska forskare uttalar en viss tveksamhet för metoden. Samma forskare har tidigare konstaterat att elektroosmos fungerar både i laboratoriemiljö som i fälttester. De skriver bl a "Thus the overall concept with water movement in an applied electric field is working, but still proper electrodes must be developed." Sedan dess har utvecklingen gått framåt, inte minst när det gäller elektroderna. Hela deras rapport finns att läsa här. 

Kort nr 2:

Villaägarna läste i samma artikel att en dansk "seniorkonsulent"  hade testat elektroosmotiska dräneringssystem och funnit att de inte fungerar. Det nämndes inget om vilken typ av system som han hade testat eller hur testerna hade gått till. Villaägarna har alltså inte själv talat med dessa "forskare" utan baserar allt på en artikel i ett danskt månadsmagasin som utges tillsammans med bl.a. Bauhaus, d.v.s. ett liknande samarbete som Villaägarna har med Beijer Bygg.

Kort nr 3:

Nummer tre är ett uttalande i TV från professorn i byggnadsteknik, Folke Björk vid KTH i Stockholm som säger sig ha läst flera forskarrapporter om elektroosmos utan att nämna en enda av dessa. Han säger dessutom att "– Visst, du kan flytta på fukt med den här metoden. Men om du ska dränera en grund måste det bli varaktigt." vilket inte är ett lika kategoriskt avståndstagande som Villaägarnas påstående att elektroosmos absolut inte kan fungera. Det bör också noteras att Folke Björk är professor i byggnadsteknik - inte i elektrokemi som är det  kunskapsområde som behandlar elektroosmos. Vi noterar även att detta inte är första gången som professor Björk uttalar sig "å Villaägarnas vägnar".

Kort nr 4:

Nummer fyra är ett riktigt joker; ett uttalande från docent Hanno Essén vid KTH Mekanik. Att han inte är docent i elektrokemi framgår tydligt när han säger: "Företaget Arid säger att deras "asymmetriska bipolära pulser" sätter igång en process. Detta låter avancerat och tekniskt men säger åtminstone mig ingenting som skulle förklara den eventuella funktionen. Varför skulle en process sättas igång och vad är det för process? Går den utan tillförsel av elektrisk energi? Frågorna hopar sig." Att han inte kan dra slutsatsen att elektroosmos handlar om elektrisk energi säger väl allt.  Inte undra på att docent Essén har förärats utmärkelsen "Årets Förvillare". Dessutom två år i rad. Vi kan bara instämma i att frågorna hopar sig.


Kort nr 5:

Det bästa har vi sparat till sist. Villaägarnas riktiga trumfkort är ett 11-sidigt dokument. Från 1999. På tyska. Så viktig att man har kostat på att översätta den till svenska. Det är ingen forskningsrapport utan snarare föreläsningsanteckningar som utdelades under något som kallades för "Fuktighetsdagarna" i Berlin. Sa vi att de var från 1999? För att sätta det i perspektiv kan vi titta på hur en riktigt avancerad mobiltelefon såg ut på den tiden.

– Hallå Villaägarna, utvecklingen går framåt.

Villaägarna vimsar till det om fuktmätning och elektroosmos

För drygt två veckor sedan gjorde Villaägarnas Riksförbund ett utspel där de trumpetade att forskare sågar den rapport från Chalmers Industriteknik som handlade om att mäta resultatet vid en specifik installation i Göteborg.

För det första kan vi konstatera att de hade helt fel utgångspunkt i och med att de granskar rapporten som om den vore en forskningsrapport, vilket varken vi eller Chalmers har påstått.

De omdömen som  lämnas av Lars-Olof Nilsson vid Lunds Tekniska Högskola och Sven-Ove Hansson vid KTH i Stockholm är därför inte relevanta eftersom båda recenserar en forskningsrapport som inte finns.

För det andra vimsar en av de citerade ”forskarna” till det rejält. Hanno Essén vid KTH Mekanik säger: ” Varför skulle en process sättas igång och vad är det för process? Går den utan tillförsel av elektrisk energi? Frågorna hopar sig.”

Ja, det kan man verkligen instämma i, t.ex. varför han uttalar sig om något som han uppenbarligen inte har någon kompetens om. Bara namnet ”elektroosmos” antyder väl att det handlar om elektricitet?! Inte så konstigt kanske att Essén har förärats utmärkelsen ”Årets förvillare.”

För det tredje verkar de som uttalar sig i fuktfrågor på Villaägarnas sida inte vara riktigt överens om hur fukt ska mätas. Ovannämnda Lars-Olof Nilsson, som anses vara en av de främsta auktoriteterna inom fuktmätning, slog fast redan 1979¹ att en av de bästa metoderna att mäta fukt i betong är att montera prober (plaströr) i betongen vari fukten mäts med en RF-givare (.t.ex. Vaisala eller Protimeter), vilket är samma metod som Chalmers använde i den aktuella rapporten.

Villaägarna å sin sida förkastar denna metod och rekommenderar något som kallas för den ”gravimetriska Darr-metoden” eller ”kalciumkarbidmetoden”; en metod som enligt Lars-Olof Nilsson som regel ger för låga värden. Dessutom innebär metoden ett större ingrepp, då relativt stora provbitar måste hackas ur väggar eller golv för att resultaten ska ha någorlunda precision.

Villaägarna verkar dock hoppas på att ingen orkar ta reda på vad som egentligen döljer sig bakom deras påstående, och vem kan väl klandra en konsument som inte orkar ta del av 100-sidiga forskningsrapporter. Däremot tycker man ju att det vore klädsamt att de som uttalar sig om elektroosmos tog del av det vetenskapliga stöd som finns för metoden sedan länge.

Vi uppmanar därför Lars-Olof Nilsson, Sven-Olof Hansson och, i synnerhet, Hanno Essén att läsa igenom rapporten från ett av de mest rigorösa forskningsprojekt som någonsin utförts inom betong, fukt och elektroosmos.  Bakom rapporten står U.S. Army Corps of Engineers som rimligen borde vara bättra skickade att uttala sig i dessa frågor än både Villaägarnas Riksförbunds chefsjurist, Ulf Stenberg, och Hanno Essén.

¹ Fuktmätning. Del 2 av byggfukt i betongplatta på mark, torknings- och mätmetoder. Rapport TVBM-3008. Lund 1979.

Dränering med elektroosmos. Ny test av Chalmers visar att det fungerar.

I en färsk rapport från Chalmers Industriteknik skriver man följande om uttorkning av fuktiga källarväggar med teknik baserad på elektroosmos:

"Mätningarna med prober ger följande resultat. Vi kan konstatera att fuktvärdena redan efter sex veckor ligger i nivå med Boverkets riktlinjer för kritiskt fukttillstånd för samtliga material, på 75 procents relativ fuktighet (RF%) som är den nivå varunder fukthalten inte leder till skador, lukt eller mikrobiell växt som kan påverka hygien och hälsa, d.v.s. där det är torrt.



Testväggen har torkat ut och är torr, d.v.s. att resultatet underskrider Boverkets riktlinje för kritiskt fukttillstånd på 75 procents relativ fuktighet (RF%). Mätningarna visar dessutom att väggen blev successivt torrare under den tolvveckorsperiod som testet omfattade."

Testväggen är placerad i bottenvåningen (suterrängplan) av ett flerbostadshus, under själva huskroppen och är därför inte åtkomlig från utsidan. Förutom installationen av Arids system har inga andra åtgärder vidtagits, varken yttre åtgärder i form av t.ex. dagvattenrensning och borttagning av växter/rötter, inte heller några inre åtgärder, såsom t.ex. injektering och putsning. Väggen är tillverkad av solid betong med armeringsjärn. Totalt täckte elektrodinstallationen sju löpmeter betongvägg med fuktproblem.

Ladda ner hela rapporten här